The place to be

Jag måste ta tillfället i akt att berätta om min tisdagskväll som till en början kändes väldigt seg men som sedan slutade otroligt bra. När jag vaknade på morgonen kände jag nämligen olust till allting. Min hjärna var negativt inställd från det att klockan ringde och jag kunde inte ställa om den. Helt annorlunda var det när klockan senare slog 22. Då var jag nämligen påväg hem från dansskolan fylld med en underbar må-bra-känsla från topp till tå.

Förra veckan var jag halvsjuk, ni vet när det är så att man inte mår tillräckligt dåligt för att stanna hemma men inte tillräckligt bra för att hitta på saker!? Precis så var det för mig men självfallet dansade jag ändå vilket fick mig att må bra för stunden... däremot mindre bra morgonen därpå. Likaså gjorde jag i måndags och då gick det inte an för fem öre. Sträcka på benet? Hur gör man det? Vänster? Vilket håll är vänster? Klassiska fingrar? Say what? Jag hade varken kontroll eller ork att utföra några steg överhuvudtaget. Mentalt och fysiskt var det ingen bra dansdag alls. 

Men så kom tisdagen! Humöret var som sagt inte det bästa men den huvudvärk och det plötsliga illamåendet som tidigare dag förstört mina älskade måndagsklasser syntes som tur var inte till. Jag beslutade därför att jag skulle bege mig till dansakademin efter skolan, trots att jag fortfarande kände mig helt slut. Det är svårt att vila från någonting som man vet kan göra en alldeles till sig av lycka. Tur var det därför att jag inte gjorde det för när jag kom fram gick min dag från regn till sol nästan direkt. Allting kändes bra på nytt, det var som att komma hem. Att mötas av glada ansikten, skratt, konversationer om allt mellan himmel och jord samt en viss Lorella, som alltid lyckas välja en outfit snarlik min på tisdagar, kändes inget annat än rätt. Att jag dessutom fick ovanligt mycket beröm och komplimanger från lärare och elever gav mig jättemycket ny energi. Vissa dagar behöver man helt enkelt höra vad andra anser vara positivt med en, för att själv kunna se det igen och här blir man alltid bortskämd med komplimanger likväl som man skämmer bort andra - det gjorde min dag! Vid det här laget kan ni nog förstå att jag efter flera timmar av pluggande, socialisering och grymma dansklasser hade glömt bort den nedstämdhet som jag upplevde samma morgon. Om jag ska tillåta mig själv att tro på magi så behöver jag inte ens tveka på om denna plats är värdig att kallas magisk!

Tisdagskärleken växer

Reggaeton nybörjare och (lyrical) reggaeton mellan med Richelle!

Reggaeton är för mig det som gör det värt att gå upp om tisdagsmorgnarna. Den positiva energi och glädje som på både nybörjar- och mellan klassen fyller mig från topp till tå är svår att sätta ord på. Att Richelle jämt pushar, kritiserar och berömmer mig av anledningen att hon påstår att mina rörelser passar utmärkt till stilen ger mig dessutom självförtroendet att för varje gång utmana mig själv lite mer. Jag vet att jag är långt ifrån den enda som upplever det såhär och det anser jag vara helt fantastiskt. På Richelles klasser syns och uppmärksammas nämligen varenda en och på så sätt kan vi alla skina tillsammans. Jag som älskar dans, lyckorus och gemenskap har absolut hamnat rätt... det här är något som jag verkligen älskar!

Dansen läker alla sår

Att med glädje och energi ta sig till dansakademin för att dansa loss är självklart underbart men det finns, enligt mig, någonting som är snäppet bättre. Svarar ni "ja" på följande fyra frågor så vet ni precis vad jag menar: Har ni någon gång kommit till dansen med andan i halsen och ett hjärta som slår i 190 på grund av stress? Har ni någon gång kommit dit efter en fruktansvärt dålig dag i skolan eller på jobb? Har ni någon gång varit så trötta att bara tanken på att röra sig upplevs omöjlig? Om så är fallet, har ni då valt att gå emot allt detta och bara köra på ändå? Det hoppas jag innerligt för annars har ni missat den mest fantastiska känslan någonsin.

Jag överdriver inte en sekund när jag säger att känslan av att dansa sig från dödstrött till den mest levande personen i världen är fullkomligt underbar. Jag kan inte sluta älska dansens förmåga att få stress och måsten att spårlöst försvinna, de slutar verkligen att existera. Jag förvånas gång på gång över hur denna plats fylld av musik och godhjärtade människor kan få en att glömma alla de där tankarna som ligger och gnager i hjärnan i väntan på att få dig på dåligt humör. Jag kan inte på mina fingrar räkna gångerna som jag, när jag av någon anledning har känt mig i bitar, har dansat mig hel igen. Förstår ni hur jag menar? Jag är säker på att flertalet av er har upplevt precis samma sak.

Framför mig i skrivandets stund har jag faktiskt en tavla som sätter ord på just dansen och dess förmåga att vända, vad som känns som hela världen, från negativ till positiv. Den lyder "When my soul is hurting, dance makes me feel better. When I am overwhelmed, dance helps me forget for a while. When I face struggles, dance inspires me to keep going. When I lose confidence, dance gives it back." Det kvittar hur många gånger jag läser citatet, jag får ALLTID gåshud när det kommer till sista meningen. Dans är verkligen så mycket mer än 'bara' dans och jag är så tacksam över att ha denna gåva i mitt liv.