Att ge och få glädje

Vad gör mig riktigt glad? En fråga jag funderade på senast igår. Svaret poppade upp väldigt snabbt - att glädja andra! När jag har möjlighet att göra människor i min omgivning glada, då mår jag som bäst. Det slog mig att det troligen är en av anledningarna till att jag känner mig så hemma här på Malmö Dansakademi, här har jag nämligen största möjliga utrymme att ge all min glädje och i gengäld få minst lika mycket tillbaka!

Jag minns tydligt en tjej som gick fram till mig efter en klass och berättade att hon skulle flytta till Tyskland. Hon sa att hon var tacksam och glad över mina inlägg på denna blogg då hon med dem både kunde öva upp sin svenska samt få möjligheten att lära och ta del av koreografier och annat kul som händer - på avstånd! Liknande fick jag höra denna termin då en kille bad mig att hålla bloggen vid liv även nu när han flyttat till Norge. Han förklarade att det jag publicerade från MDA fick honom att känna att han var med, trots att han just nu inte kunde befinna sig på plats. De orden gjorde mig så varm i hjärtat, inte bara för att det jag gör uppskattas utan för att dessa fina människor faktiskt gick fram till mig för att låta mig veta det. Otroligt tacksam är vad jag blev och är och jag hoppas att ni, och andra som varit tvungna att lämna, snart ses i vårt fantastiska paradis snart igen.

Att man kan bli förälskad i en plats, är kanske inte helt lätt att förstå. Att vissa golv, tak och väggar kan kännas mer hemma än andra anar man inte för än man själv upplevt det. Att även när man är först in i en tom sal kan känna att den inte alls är tom då den faktiskt är fylld med kärlek, glädje och hopp - det ger en magisk känsla. Inte är det då konstigt att de som tvingas lämna för ett tag uppskattar alla sätt att "hålla kontakt" med sin dansskola. Åtminstone tycker inte jag att det är det minsta konstigt, för jag vet. Planer att plugga någon annanstans, högre upp i Sverige eller utomlands, har till exempel absolut funnits för min del men jag vet inte om jag skulle klara mig utan alla de timmar jag spenderar i mitt andra hem. Dansen är min lycka, min terapi, min styrka och om det inte vore för att jag, genom tryggheten på MDA, fann mig själv i dansen så är jag osäker på om överhuvudtaget skulle veta vem jag är idag!

Ögonen öppna för förändringar

Vilken lärorik dag jag hade igår. Faktum är att jag stöter på sådana dagar desto oftare numera, antar att det beror på att jag nu har öppnat ögonen för det okända på ett helt nytt sätt. I och med att jag välkomnar förändringar så följer en och annan lärdom med på vägen, ett stort plus får man väl säga?

Det började på jobb där jag lärde mig mängder då jag jobbade ensam i stort sett hela dagen, därefter tog jag mig till dansakademin och även där väntade massa nya utmaningar på mig. Den första klassen jag tog var street dance, en stil jag sällan dansar. Street är en av de vanligaste och mest omtalade stilarna idag så visst är det förvånansvärt att någon som ändå dansar så pass mycket som jag nästan aldrig tagit klasser i det men jo så är det. Anledningen bakom detta är att det oftast krockar med något på schemat som jag känner mig trygg med efter att ha dansat det i flera år. Ni vet ju säkert själva hur lätt att bli bekväm och därför är det så viktigt att ta sig utanför sin trygghetszon ibland för att lära känna sin kropp på en annan nivå samt få kunskap om sådant som man kan använda vidare i dansen, även när det kommer till sina favoritstilar. Det var alltså precis det jag gjorde idag när jag klev in i salen där Cajsa skulle vikariera och undervisa street. Det kändes som att jag växte på en timme.

Det mest intressanta idag (förutom att jag kände mig bekväm efter bara några minuter, kunde ställa mig längst fram, leva i dansen och inte vilja sjunka långt ner under jorden) var vad Cajsa sa till mig när jag pratade med henne efter klassen. Hon sa att jag var grym på starka rörelser och att jag därmed borde fokusera och jobba på de mjukare rörelserna i fortsättningen. Hur galet? I stilarna jag vanligtvis dansar har jag alltid fått höra precis tvärtom. I exempelvis reggaeton har de mjuka rörelserna funnits där sedan dag ett medan jag slitit, övat, tränat för att exempelvis få de starka armarna på plats - på streeten igår var det motsatsen. En första tanke kan ju vara "Äeh, fan... aldrig ska det vara lagom... alltid är det något" men nej, jag tänker "YES!". Vet ni varför? Jo, för att det betyder att jag kan! Jag har satt de mjuka rörelserna, nu fixar jag det starka - alltså behöver jag bara jobba på att hitta balansen så att jag kan variera mellan och/eller kombinera de båda. Nu vet jag dessutom vad det är jag behöver träna på, suveränt!

På en timme testade jag en stil jag alltid känt mig osäker på, Cajsa vikarierade för Oliver och jag lärde mig därmed av en ny lärare. Denna timme gav mig så mycket glädje och jag har redan hittat massa jag kan ha användning för inom dansen i framtiden. Tänk vad lite förändring och positiv energi från en själv och andra kan göra... Och tusan vad underbart det är att ha lärt sig att ta kritik och hur man sedan ska jobba utifrån den. Är bortom lycklig just nu och att jag idag dessutom har min enda lediga dag på hela veckan är väldigt passande då jag nu kan leva på denna glädje från morgon till kväll!

GOODAS CREW

För lite mer än en vecka sedan var det midsommarafton och jag hoppas att ni alla, oavsett vad ni hittade på, hade en bra sådan. För min del inleddes dagen med dans och när det börjar så är det väldigt stor sannolikhet att det blir en bra dag, vilket det också blev. 

Klockan 12 på förmiddagen steg några av oss upp på den stora scenen i folkets park iklädda rosa och glittriga kjolar med tillhörande topp, det var nämligen bollywood som var först ut på schemat. Trots att uppträdandet inte var vårt bästa så fick vi applåder och beröm. Allt gick inte helt som planerat på grund av en och annan högtalare som inte placerats ut särskilt smart på scenen då de minskade utrymmet som krävdes för att vi skulle få plats att köra vår koreografi fullt ut, men vi gjorde vad vi kunde av situationen och viktigast av allt - vi hade otroligt kul!

Efter bollywood-numret och en workshop med Bella skedde det bästa - Malmö Dansakademis dancehall crew "Goodas crew", som har jag äran att få vara med i, gjorde sitt debut-framträdande. Det gick otroligt bra för att vara första gången och vi hade galet kul, både på och bakom scen. Jag ser nu verkligen fram emot att få utvecklas tillsammans med dessa goa människor som jag lärt känna på så kort tid och med fantastiska Alva & Stephanie som koreografer och lärare är jag övertygad om att detta kommer att bli riktigt bra!